Team Skånes historia - Part 2
Godkväll, Carro här.
Både jag och Mimi verkar ha den lilla egenheten att bara uppdatera sent på nätterna, när man borde sova för att orka med skolan. Hon skyller på tankar som virvlar, jag skyller på att jag nyss blev guild-leader (jag satsar på att jag är mest patetisk). Men med tanke på hur många som läst bloggen under det dygnet den varit uppe, 106 personer, måste jag bidra till att stilla er nyfikenhet.
Sist avslutades stycket lite mystiskt med ”vi åt väl nudlar eller något”, men det var faktiskt oxfilé. Mimi är ju faktiskt aristokrat som vi alla vet. Men med mätta magar och forfarande något snurrigt stänger vi in oss på Mimis rum där hon sedvanligen sjunker ned framför datorn med något spel medan jag sjunker ihop på sängen. Vi har givna regler för hur vi beter oss när vi umgås liksom.
Det är tyst ett tag innan jag får ett random utbrott och ilsket skriker att hon är en jävla hypokrat som inte vill spela Metallica högre än hon redan gör. Sen inser jag att vafan är en hypokrat överhuvudtaget? Och varför snackar jag Norrländska? Mystiken tätnar. Mimi får också ett konstigt utbrott och skriker när hon hittar sin åttonde femma på 10 minuter.
FEMMOR ÖVERALLT. JAG SER FAN FEMMOR ÖVERALLT. HITTAR JAG EN PENG SÅ ÄR DET EN FEMKRONA, HITTAR JAG INTE EN PENG SÅ ÄR DET INTE EN FEMKRONA!!
Och det är precis HÄR som Team Skåne blir Team Skåne. Precis efter ett utbrott om femkronor bestämmer vi att vi ska lifta med lastbilar till Skåne. Hur vet vi inte, varför vet inte och det ringer ingen idiot-klocka någonstans. Mimi ringer Khim med grusbilen några minuter senare och frågar om han jobbar i Stockholm, jag somnar.
Nästa dag är vi båda bakis och efter upprepade väckningar av den döda klumpen i sängen bredvid mig skickar jag sms att ”nu fan åker jag hem dumskalle” och sätter mig på bussen hem. Sover en stund hemma och vaknar upp av en ringsignal, Mimi håller redan på att packa väskan…
Måndagen den 18:onde februari (åtminstonde enligt Mimis opålitliga bilddagbok) sitter vi på tåget till Upplands Väsby. Jag har precis hånglat upp en 2 år yngre kille på min buss från Alsike och vinkat adjö till hans tungt kriminelle vän på tågstationen, Mimi ser yrvaken ut och verkar inte riktigt förstå läget. Sen tittar vi på varandra, ni vet den där filmblicken, och tjuter ett pinsamt tjejigt ljud. Nu var vi fan på väg (en gång till)!
Grindarna på stationen i Upplands Väsby, men för oss var det grinden till TS första äventyr.
Både jag och Mimi verkar ha den lilla egenheten att bara uppdatera sent på nätterna, när man borde sova för att orka med skolan. Hon skyller på tankar som virvlar, jag skyller på att jag nyss blev guild-leader (jag satsar på att jag är mest patetisk). Men med tanke på hur många som läst bloggen under det dygnet den varit uppe, 106 personer, måste jag bidra till att stilla er nyfikenhet.
Sist avslutades stycket lite mystiskt med ”vi åt väl nudlar eller något”, men det var faktiskt oxfilé. Mimi är ju faktiskt aristokrat som vi alla vet. Men med mätta magar och forfarande något snurrigt stänger vi in oss på Mimis rum där hon sedvanligen sjunker ned framför datorn med något spel medan jag sjunker ihop på sängen. Vi har givna regler för hur vi beter oss när vi umgås liksom.
Det är tyst ett tag innan jag får ett random utbrott och ilsket skriker att hon är en jävla hypokrat som inte vill spela Metallica högre än hon redan gör. Sen inser jag att vafan är en hypokrat överhuvudtaget? Och varför snackar jag Norrländska? Mystiken tätnar. Mimi får också ett konstigt utbrott och skriker när hon hittar sin åttonde femma på 10 minuter.
FEMMOR ÖVERALLT. JAG SER FAN FEMMOR ÖVERALLT. HITTAR JAG EN PENG SÅ ÄR DET EN FEMKRONA, HITTAR JAG INTE EN PENG SÅ ÄR DET INTE EN FEMKRONA!!
Och det är precis HÄR som Team Skåne blir Team Skåne. Precis efter ett utbrott om femkronor bestämmer vi att vi ska lifta med lastbilar till Skåne. Hur vet vi inte, varför vet inte och det ringer ingen idiot-klocka någonstans. Mimi ringer Khim med grusbilen några minuter senare och frågar om han jobbar i Stockholm, jag somnar.
Nästa dag är vi båda bakis och efter upprepade väckningar av den döda klumpen i sängen bredvid mig skickar jag sms att ”nu fan åker jag hem dumskalle” och sätter mig på bussen hem. Sover en stund hemma och vaknar upp av en ringsignal, Mimi håller redan på att packa väskan…
Måndagen den 18:onde februari (åtminstonde enligt Mimis opålitliga bilddagbok) sitter vi på tåget till Upplands Väsby. Jag har precis hånglat upp en 2 år yngre kille på min buss från Alsike och vinkat adjö till hans tungt kriminelle vän på tågstationen, Mimi ser yrvaken ut och verkar inte riktigt förstå läget. Sen tittar vi på varandra, ni vet den där filmblicken, och tjuter ett pinsamt tjejigt ljud. Nu var vi fan på väg (en gång till)!
Grindarna på stationen i Upplands Väsby, men för oss var det grinden till TS första äventyr.
(Glöm inte att fortsätta följa TS resor genom Sverige och världen.)
Kommentarer
Trackback
