Halloj,
Var ett tag sedan vi såg en uppdatering på bloggen, men vi har varit upptagna med respektive personliga problem och demoner. Team Skåne är inte omänskliga, tyvärr, även om vi ibland önskade det.

I skrivande stund har Mimi begett sig av mot Danmark (och vår kära hemort SKÅNE) och som sig bör har kvinnan (för andra året i rad trots många påminnelser, diskreta som odiskreta) återigen glömt min heliga födelsedag. Jag var faktiskt lite knäckt ett tag innan jag bestämde mig för att förlåta i utbyte mot en platta dansk öl, tänk vad billig jag är.

Får göra det bästa av situationen, supa mig jävligt full och kanske att jag prata med mig själv i tron om att det är Mimi som pratar tillbaka. Önska mig lycka till. In i dimman!

Efter en vecka av svettningar, ångest och nervositet tog jag mig i kragen och befann mig i spillror utanför Darwell i Uppsala. Mest tack vare Marcus kan väl tilläggas, utan alla miljoners uppmuntrings-sms om dagen hade jag nog hoppat upplevelsen.

Vi kan säga såhär om hela grejen; det ser mycket värre ut än vad det känns. Jag knep bara ihop ögonen, nickade och brummade lite. 5 minuter senare var det klart och jag hade en metallgrej i tungan. Kände ingen smärta, det kändes bara obehagligt och konstigt. Igår var det inte alls svullet, men idag kan jag säga att jag känner av den ordentligt. Inte så mycket av svullnaden, men smycket är ju alldeles för stort för min lilla mun. Sen smakar det fan att gurgla saltvatten, och jag är redan jävligt trött på soppa.

Nu kommer vi till dagens problem: det står en skål med lösgodis framför mig just nu, lämningar från i söndags. i skålen finns mitt favoritgodis; lakrits, choklad, geléhallon, sega råttor och ferrari-bilar. Men jag kan inte äta godiset (tro mig, jag har försökt) och det driver mig till vansinne!

Godis, godis, godis, fett, fett, fett, fett! Vill bara slita ut fanskapet och begrava mig under täcket med en chipspåse!

Mimi lever! Och jag lever också, typ!

Tur att någon håller bloggen levande med citat (som förmodligen bara jag själv förstår fnissar åt), men se det som ett dåligt filleravsnitt av Bleach. Och ni har ju tappert besökt sidan trots allt, så ni väntar bara på något gott va?

Jag har börjat sticka idag! Tanten jag köpte garn av tittade på mig med misstro när jag sa att jag skulle sticka pannband med namn på. Hon frågade vad det skulle stå och jag debatterade om jag skulle ge henne hjärtattack och skrika HOMOKATT FFS i hennes ansikte, men nää... Jag förblev diskret och bara "äh lite bokstäver bara". Kan man dock använda gratis ätpinnar från stammishaket istället för stickor? Har någon koll? Jag testar i allafall!

Hann sticka typ två maskor efter googlad beskrivning (hade te och Lasse Stefanz i bakgrunden) innan jag slängde helvetes kärringsysslan åt helvete och drog igång Celldweller. Då jävlar gick stickningen som på räls, jag hann ett helt varv! Sen satt jag mest och googlade på "ugly knittings"



Men det är så depprimerande när jag vet precis vad min andra hälft har för sig och jag, så jag blev tvungen att deppa lite och ringa runt folk. Mamma svor jag åt, Josse bad jag dra åt helvete och övriga blev jag bara svartsjuka på så jag ringde min trogna nördvän.

Efter "Jag är ingen diktare så tyvär blir det inget skoj men jag höll vad jag lovade och det är ju lite utav ett under, shit va dunder" kändes sömn som ett alternativ MEN DÅ fick jag syn på cola! Ändrade planer, och jag blev genast sprudlande lycklig igen. Åt helvete med livet, Evert är bäst.

Vad har ni själva haft för er? Do tell, gärna snuskiga detaljer.

Jag är som en levande skyddsängel. Det här är tredje helgen i rad jag räddar människor efter krogen på lördagsnätterna. Tror jag borde starta en skyddsorganisation och patrullera Uppsala på helgerna, för det är helt sjukt vad mycket bråk det är när man är påväg hem.

Och inget ont om invandrare nu, det är inte personligt, men droppen fick bägaren att rinna över igårkväll när jag var påväg över bron till Flurran (för att hämta hem en något överförfriskad farsa). En gubbe var aspackad och troligen påväg hem, från ingenstans kommer en invandrare med en tegelsten och sular den i huvudet på gubben. Så jag springer och plockar upp den honom, så han inte skulle frysa ihjäl (det spöregnade vid 3-4 i natt) och försöker stoppa en blödning mitt i gatan. Och vad gör alla andra?

De springer därifrån, tutar irriterat och ringer och stör mig för att säga: "vafan är du? vi ska åka. kom annars åker vi utan dig!". Jag må vara aspackad och skittrött, men jag har nog med samvete för att hjälpa människor. Den enda guldstjärnan ska de okända ~30 damerna ha, som tillslut vågade sig fram och hjälpte till att prata med polisen.

Jag kom hem vid 6 på morgonen; blöt, blodig och aspackad. Skitbra kväll, verkligen.

Nedan följer hedersvärda dåd:

Jag äs svinpackat och dryg just nu. Nyss gjorde jag något hemskt onödigt, jag fick sånna där pirripirri när jag skulle erskortera hem ett fyllo. Ni vet... Det där som man inte vill lämnna men känmner änmdå. Men det är kliksom inte så det ska vara. Men det är bättre nu.

Mimi vet precis vad jag pratar om. Ci alla har våra svagheter bland nördarna, riiiight?

katten är lila, hjälp mig.

// carro

Mimi gav mig nyss en diskret utskällning för att jag varit dålig på att uppdatera. Men det är ju trevligare med kvalitet än kvantitet? Anyway...

Just nu är min andra halva i Stockholm, där har krogen tydligen öppet till 03 en Torsdag. Själv är jag mer av en torrboll, stannar hemma och skaffar vuxenpoäng. Just nu sitter jag och skriver ett PM (som blivit 15 sidor i skrivande stund) och min far försökte nyss låtsas vara akademisk genom att erbjuda sig att korrläsa den. Han drog på sig glasögonen och rynkade ögonbrynen... Nu skulle han minsann få hjälpa sin dotter!

Han var allvarligt talat sådär jättelycklig som bara pappor kan vara. När dom känner sig viktiga och delaktiga. Dock varade hans sinnesstämning inte speciellt länge, ungefär 2 minuter.

Han kom till frågeställningen, suckade och tog av sig glasögonen. Han förstod inte vad det stod. Detta debatterade han över i en halvtimme innan han ropade att han läst klart. Aja, han försökte ju i allafall hjälpa till.

Och då kommer vi till meningen med inlägget: Det är tanken som räknas! (så länge inte tankar blir till monologer a'la Hamlet).

Den här gången håller jag mig till eljusspåret snarare än random desinationer med tåget, men det kommer säkerligen komma en hel del sånna också framöver. Jag har faktiskt klurat ut en hel del att göra, tänk vad lite frisk luft utan nikotin kan göra!

Nu är det så att jag har utvecklat ett program som ska ge maximal effekt, så min äventyrskraft är ännu starkare! Klockan 23 varje kväll kommer jag ge mig ut i mörkret och springa 30-60 minuter beroende på väder och läxhög. Första passet blev nyss avklarat (45 minuter för den som undrar) och självklart var det Nanne Grönwall och Magnus Uggla på repeat, Mimis och mina theme-songs. Dessutom ska jag pallra mig till centralbadet och hämta ut mitt kort, så kan man leka val i den poolen på helgerna.